foralltidannorlunda

Efter en dag på jobbet är jag så väldigt trött. Trött på att le, skratta, prata, trött på att umgås med andra människor. Jag är så trött på att försöka hänga med i samtal, när mina tankar hela tiden svävar iväg. Trött på att försöka fokusera och koncentrera mig när allting känns helt meningslöst. Jag är så trött på att svara "bara bra", när mina vänner frågar mig hur jag mår. När jag egentligen vill viska "jag kan inte andas, jag drunknar, snälla hjälp mig", men jag vågar inte, rädd att vara till mer besvär än vad jag redan är. Rädd för att vara tjatig, att de ska tycka nu får det räcka med trams. Rädd för att de inte ska kunna hjälpa mig, att ingen kan hjälpa mig.

Jag är trött på att fungera, finnas till, trött på att existera.

Jag är så förbannat jävla trött på att låtsas att jag är okej.

Det känns som jag borde vara det nu, okej alltså. Det är jag inte. Inte alls faktiskt.