foralltidannorlunda

Det enda positiva (och då menar jag verkligen det ENDA positiva) med hela den här historien är att jag har insett vilka vänner som verkligen, verkligen finns här för mig. När hela min värld rasade samman så ploppade alla de vänner som älskar mig fram, som små svampar, och tröstade, klappade, kramade och bara lyssnade. Vissa träffade jag inte så ofta, kanske tänkte jag någon gång att vi hade glidit ifrån varandra. Men när jag verkligen behövde dem så fanns de där, som ett skyddsnät slöt de sig runt mig. Min värld, mitt liv, mitt hjärta hade kanske rasat ner och trasats sönder. Men mina fina, underbara, vackra vänner lät mig inte följa med ner, de höll mig uppe. De höll mig uppe med sina varma, små lena händer, de höll mig där tills jag klarade av att hålla mig flytande själv.